Det finns ett namn som dyker upp i varje allvarlig diskussion om svensk pokers historia: Martin de Knijff.
Inte för att han är det mest kända svenska pokerproffset för den yngre generationen, den platsen tillhör Martin Jacobson och Viktor Blom. Men för att han är mannen som kom först. Den svenske spelaren som vann en turnering för 2,7 miljoner dollar vid en tid då det var unikt i världen, och som sedan lade grunden för den infrastruktur som hela den svenska pokerboomen byggde vidare på.
Hans smeknamn är “Kniven”. Det säger en del.
Uppväxt: Göteborg, Falkenberg och ett kortspel med farmor
Martin de Knijff föddes den 2 oktober 1972 i Göteborg. Hans far är holländsk (därav efternamnet de Knijff) och hans mor är svensk. När Martin var fem år gammal flyttade familjen till Falkenberg, den lilla kuststaden på Hallands kust, och det var där han växte upp.
Det var farmor som satte en kortlek i hans händer. Sju år gammal lärde han sig “Chicago”, ett poängsystem för kortspel som kombinerar sticktagning med poänghantering. Det låter som ett oskyldigt barndomsminne, men i backspegeln är det tydligt att han fångade något i det sammanhanget som skulle definiera de kommande decennierna: förmågan att tänka strategiskt med kort i handen.
Bridge: Sverigemästaren och det yngste Bridge Life Master-titeln
Poker är inte det enda kortspel Martin de Knijff behärskar på världsnivå.
Under ungdomsåren kastade han sig in i bridge med samma intensitet han senare skulle lägga på pokern. Han vann fem i rad svenska ungdomsmästerskap i bridge. Han representerade Sverige i nationella lagsammansättningar för spelare under 25. Och vid 21 år uppnådde han titeln “Bridge Life Master”, vid den tidpunkten den yngste personen i Sverige att erhålla den utmärkelsen.
Det är ett mönster man ser hos en viss typ av spelare: bredden. Förmågan att plocka upp ett spel och inte bara förstå det utan dominera det. Samma egenskap som gör en bridgetalang farlig vid ett pokerbord: förmågan att läsa kombinationer, hantera osäkerhet och fatta beslut med ofullständig information under tidspress.
2008 visade de Knijff att bridgekarriären inte var ett avslutat kapitel: han slutade tvåa i Blue Ribbon Pairs, ett av Nordamerikas mest prestigefyllda bridgemästerskap. Det var ett resultat som dök upp utan fanfar, nästan i förbigående, från en person som vid det laget redan var känd som de svenska pokerproffsens superstjärna.
Övergången till poker: femkort, Omaha och Hold’em
Martin de Knijff började spela poker vid 15 år. Den varianten han lärde sig först var femkortspoker, sedan stud, formaten som dominerade när Las Vegas-kasinona var de enda spelplatserna och Texas Hold’em ännu inte tagit över världen.
Med åren rörde han sig mot Omaha och till slut No Limit Hold’em. Han etablerade sig på den svenska scenen, spelade live, lärde sig handläsning, positionsspel och de mer subtila delarna av cash games och turneringspoker. Under tidigt 1990-tal var Sverige inte en pokermarknad på något vis likvärdig med USA, det krävde att man sökte upp spel utomlands, att man tog sig till Las Vegas eller London och mätte sig mot internationell konkurrens.
De Knijff mätte sig. Och han höll stånd.
WSOP 2002: genombrottet på världsscenen
Det var vid World Series of Poker 2002 som Martin de Knijff befäste sin ställning på den internationella pokerscenen.
Han tog sig djupt in i WSOP Main Event, den prestigefyllda No Limit Hold’em-turnering som samlar världens bästa spelare varje sommar i Las Vegas, och slutade på 13:e plats. Utdelningen var 60 000 dollar. Det är en siffra som kan låta modest i förhållande till vad som kom sedan, men kontext är allt: 2002 var den globala pokerboomens startpunkt, inte dess topp. Att casha 13:e i Main Event vid den tidpunkten var ett tecken på att man spelade på en nivå som de flesta professionella spelare inte nådde.
Den placeringen öppnade dörrar och skapade ett rykte. Martin de Knijff var inte längre ett namn som cirklade i svenska pokerkretsar, han var ett namn som professionella spelare i Las Vegas kände igen.
WPT Championship 2004: historien skrivs
Säsongen 2003–2004 var World Poker Tour:s andra säsong. Formatets finalturnering, WPT World Championship på Bellagio i Las Vegas, hade ett köpbelopp på 25 000 dollar och ett av de djupaste fälten med skickliga spelare någonsin i turneringspoker.
Martin de Knijff vann den.
Prissumman var 2 728 356 dollar, vid den tidpunkten den största summan som någon vunnit i en enstaka pokerturnering i världen. Han besegrade Hasan Habib och Matt Matros i finalen, två profiler som hörde till tidens absoluta världselit.
Det är svårt att överskatta vad den segern innebar.
För det första: det rena siffermässiga rekordet. Ingen hade vunnit mer i en enstaka pokerturnering. Det var inte bara en bra vinst, det var ett världsrekord.
För det andra: erkännandet. De Knijff fick European Poker Awards utmärkelse Outstanding Tournament Performance of the Year för 2004. Det var branschens eget kvitto på att segern stod sig i internationell jämförelse.
För det tredje: plattformen. WPT-segern gav de Knijff ett femårigt visum till USA via World Poker Tour-sponsringen. Som han själv uttryckt det: “Den största förändringen var inte ekonomisk, utan den fantastiska möjligheten att flytta till USA.” Det var en dörr till Las Vegas, till cash games på hög nivå, till en professionell omgivning som inte gick att återskapa i Sverige.
Han var 31 år gammal.
Resten av 2004: fortsatt stark säsong
Segern på WPT Championship 2004 var inte ett enstaka eldsken. Samma år, under WSOP 2004, slutade de Knijff tvåa i 5 000 dollar No Limit Hold’em-evenemanget. Det är ytterligare en meritering i ett fält av professionella spelare, och bekräftade att 2004 var hans starkaste år på poker.
Det är också ett resultat som understryker spelstilens bredd: han vann inte enbart i ett formatkontext och försvann sedan. Han presterade konsekvent i tunga fält, i olika turneringskonstellationer, mot spelare på den absoluta toppen av det internationella pokerspelet.
Bidrag utanför bordet: den svenske pokerinfrastrukturens arkitekt
Det som skiljer de Knijff från många av sina samtida är att han inte nöjde sig med att vara en spelare. Han byggde.
Tillsammans med Ken Lennaard och Koray Saka grundade han Svenska Pokerförbundet, ett organ som lade grunden för organiserat pokerspelande i Sverige och drev på för legitimitet för sporten. Han lämnade förbundsstyrelsen vid ett senare tillfälle på grund av upplevda intressekonflikter när han lanserade MartinsPoker.com, men grunden var lagd.
MartinsPoker.com blev en plattform med professionella spelare bland sina medlemmar, ett tidigt exempel på onlinebaserade pokergemenskaper när formatet inte var standardiserat. Han startade också Poker Magazine, en av de första seriösa svenska pokertidskrifterna, och öppnade en pokerklubb på Surbrunnsgatan i Stockholm.
Det är den generationen av infrastruktur som skapade grogrunden för svenska pokerspelare att träna, lära sig, organisera sig och slutligen leverera de internationella resultaten som kom under 2006–2014: Viktor Blom, Martin Jacobson, Tobias Reinkemeier, och ett tjugotal andra namn som etablerade Sverige som en av världens starkaste pokernationer inom svensk poker.
Martin de Knijff var inte ensam om att bygga den strukturen, men han var en av arkitekterna.
Spelstilen: rationalitet och transparens
De Knijff har under karriären profilerat sig som en spelare som prioriterar rationalitet och ärlighet om spelets ekonomi, ibland i konflikt med branschens normer.
Han skrev en artikel i Card Player Magazine 2005 om transparens i pokerbranschen, ett ämne som fick blandat mottagande från professionella spelare. Han har vid olika tillfällen kritiserat staking-arrangemang (där spelare finansieras av investerare mot vinstdelning) och pekat på de intressekonflikter de skapar. Han har också kritiserat WSOP:s avgiftsstruktur.
Det är attityder som speglar en person som ser på pokern som ett affärssystem, inte enbart som ett spel, och som är villig att säga det offentligt.
Vid bordet beskrivs hans stil som tålmodig och positionsbaserad. Inte spektakulärt, inte riskmaximerande för syns skull, utan tekniskt. Det är en profil som korrelerar med resultaten: konsistens i djupa turneringar, en förmåga att navigera slutfaser mot världseliten utan att rasa ut på marginella situationer.
Las Vegas och livet efter pokern
Martin de Knijff bor i Las Vegas med sin familj. WPT-segerns plattform, det femåriga visumet, möjligheten att flytta, omvandlades till ett permanent hemland.
Han spelar poker ungefär en gång i kvartalet, primärt i privata spel på Bellagio. Det är inte längre hans försörjning, det är ett nöje, en social kontext för ett spel han behärskar djupt men inte längre väljer att prioritera.
“Tåget gick för 20 år sedan,” sa han i en intervju om möjligheten att återvända till seriöst professionellt spelande.
Hans professionella fokus ligger nu på Metricgaming, ett teknikbolag som arbetar med programvarusystem för sportvadsningsbranschen. Det är en naturlig fortsättning för en person vars karriär alltid kombinerat kortspelsanalys med breddintresse för sportvadsning. Han vann en V75-jackpot på en miljon kronor 2002 och har genomgående haft framgång i sportvadsning, inklusive tennissatsningar mot William Hill.
Fotboll är hans primära passion. Pokern är bakgrund.
Hall of Fame 2020: det officiella erkännandet
Svenska Pokerförbundet invalde Martin de Knijff i sitt Hall of Fame 2020. Motiveringen spänner tre dimensioner: som spelare på världselitnivå, som entreprenör som byggde pokerinstitutioner, och som medgrundare av förbundet som nu hedrar honom.
Förbundets citat lyfter fram att han under decennier konkurrerat bland de bästa inte bara i Sverige, utan i absolut världsklass, och att hans WPT-framgång inspirerade en ny generation svenska pokerspelare vid ett kritiskt skede i sportens historia i Sverige.
Det är ett välförtjänt erkännande. Och det kom 16 år efter segern.
Martin de Knijff och det svenska pokerarvet
Det är vanligt att pokermedia fokuserar på nuet: vem vinner idag, vem streamer, vem är synlig i sociala medier. Martin de Knijff passar inte den profilen. Han vann sin stora turnering 2004, byggde sin infrastruktur under 2000-talets boom och drog sig sedan tillbaka till ett liv i Las Vegas utan strävan efter rampljus.
Men om man tittar på var det svenska pokerprojektet startade, vem som satte Sverige på kartan internationellt, vem som lade institutionell grund, vem som visade att en svensk spelare kunde vinna det största pokerspelet i världen, är svaret klart.
Martin de Knijff. Kniven. 2 728 356 dollar. Bellagio, 2004.
Det är en historia som förtjänar att berättas igen.
Poker om pengar är underhållning för vuxna. Spela alltid inom dina ekonomiska ramar och om du märker att spelandet påverkar ditt välmående, kontakta Stödlinjen (020-81 91 00). Du måste vara 18 år för att spela om pengar i Sverige.
Bild: Photos by flipchip / LasVegasVegas.com / Wikimedia Commons, licens CC BY-SA 3.0.
